Världens bästa jobb

Många är gångerna när jag sliter mitt hår och förbannar mitt yrkesval. I synnerhet när en har 120 uppsatser att rätta känns det motigt, eller när en inser att den här eleven kommer jag av olika anledningar inte kunna rädda/hjälpa, då vill jag bara gråta (och jag gör det också emellanåt). Men så kommer vi till dagar som idag, när eleverna visar sig från sin bästa sida på ett studiebesök och för ett lysande resonemang kring genus och jämställdhet. Ett annat exempel är när en ser hur eleven med dyslexi helt plötsligt verkligen lyckas i sin textproduktion. Eller när eleven som av olika anledningar undviker svensklektionerna sitter ensam med en och skriver en lysande text på två sidor och jag ser hur hen bara strålar över det som åstadkommits och de ledsna, matta ögonen istället glittrar av glädje. 

Sådana dagar är guld värda i mitt lärarhjärta och anledningen till att jag fortsätter slita, slåss, jobba i motvind, torka tårarna, bita ihop och så vidare. För belöningen i att nå elever, skapa relationer till dem och lyckas utveckla dem utifrån deras förutsättningar, det är fan i mig stort!