Vid halv tolv var jag på plats i Höganäs, i god tid så jag hann hämta mitt startkit. Minglade runt och småpratade lite med Fredrik som också skulle springa. Köpte lite energibars och gel på inrådan av mer rutinerade löpare och sen hittade jag en plats på stranden där det var lä och satt där och njöt i fyrtio minuter innan det var dags att röra sig mot startfållan.
Klockan ett gick starten och en kvart senare var det dags för sista startgruppen, som jag startade i, att ge sig iväg. Som vanligt struntar jag i alla andra och lufsar iväg i lugn och ro med min ljudbok på i lurarna. De tre första kilometrarna är pest att ta sig igenom - som det brukar vara - men sen lossnar det lite och jag börjar komma in i rytmen och skuttar på längs havet. Strax efter fem km kom den första vätskekontrollen och jag tar en mugg vatten innan jag springer vidare. Solen skiner och det står folk och hejar överallt och jag skiner fan i kapp med solen. Det är bara ren lycka och glädje i kroppen. Efter sju km är det dags att ge sig ut bland åkrarna och nöta där i två km. Min kropp känns galet pigg och nu börjar jag komma i fatt de där som gick ut för hårt och måste gå, vilket ger mig en extra boost.
In bland husen igen där jag blir omsprungen av tre snubbar som springer och tjattrar. Det var rätt skönt att de sprang om mig eftersom att höra deras babbel hela tiden var lätt irriterande när jag lyssnade på min bok!
Framme vid Höganäs aktivitetspark står en hög med cheerleaders och hejar. Fattar ni vad kul sånt är? Man känner sig som värsta hjälten!
Dags för vätskekontroll två vid ungefär tolv km och nu tar jag både vatten och energidricka. Träffar de pratglada snubbarna igen och vi springer vidare fast nu tappar de sin första kamrat som inte orkar hålla samma tempo längre. Själv är jag uppslukad av upplösningen i min bok och bara springer på genom parker och förbi butiker. Någonstans vid femton km börjar höfterna ge sig till känna lite men nu börjar jag ju ana slutet så inte bryr jag mig om det speciellt mycket. Efter ca 16 km är det dags för vätskepaus igen och hej, där står ju de två snubbarna som tappat sin kompis! Tar mig tid att dricka två muggar av både vatten och energidricka och att stå och småprata lite. Med ny energi i kroppen skuttar jag iväg igen och nu springer jag om flera stycken, även de pratande snubbarna som nu tar en gå-paus. Den sjuttonde kilometern går långsamt. Uppförsbacke som stiger lååångsamt under en längre sträcka gjorde att mitt tempo sjönk till åtta min/km här, men jag sprang åtminstone! Och glad är jag banne mig fortfarande!
Nu börjar jag fundera lite på om det börjar bli dags att ta min energigel men helt plötsligt är det ännu en vätskekontroll! I med mer vatten och energidricka och ut på de sista två kilometrarna. Fram och tillbaka i smågatorna bland de fina gamla husen i Höganäs och jag känner mig lätt förvirrad! Tur att det finns flaggviftare som hindrar en att springa fel! Inför sista kilometern trycker jag i mig min gel och lägger i sista växeln. Väl inne på upploppet trycker jag ifrån ännu lite till och jag lyckas banne mig komma under 2.30 som var mitt mål! 2.29.41 blev sluttiden och jag är så galet lycklig över att ha genomfört min första halvmara!
Dagen slutade dock inte där. På kvällen var det dags att se David Batras show Elefanten i rummet med kidsen och därefter käk på Pinchos. Sjukt rolig show och trevlig kväll med våra älskade ungar men när klockan slog tolv låg jag hemma i bingen och somnade rätt omgående!
