Jacko och jag

I början av november flyttade vår Jacko äntligen hem till oss efter en del transportstrul. Jacko är en lurcher (vinthundskorsning) som räddats från djurplågeri och elände på Irland, mycket mer vet vi inte om honom i nuläget. Jag hade under en längre tid läst på om vinthundar och följt Hundar utan hem när alla pusselbitar föll på plats och vi anmälde oss som adoptionsfamilj (att adoptera en rescue-hund är ett fantastiskt alternativ till att köpa valp). Jag personligen var inte så pigg på att gå igenom hela valpstadiet och att då kunna rädda en pälsboll undan elände kändes fantastiskt. Att vi dessutom hade turen att få den hund som vi tyckte verkade mest rätt för oss när vi läste om hundarna på sidan gjorde ju saken dessutom ännu bättre för oss.

Det fanns ju flera anledningar till att skaffa hund, en var mannens resor då jag känner mig lite ensam. En annan var att jag ville ha en kompis att springa med... Vad kan då vara bättre än en hund som är gjord för att springa och samtidigt bara sover och myser inomhus? Det borde ju vara match made in heaven! Med det lilla undantaget att Jacko är något svårövertalad när det gäller det här med att springa... det tar ungefär en kilometer innan vi verkligen kommit igång och rör oss framåt! Första kilometern består nämligen av att uträtta sina behov och skilda meningar om vart vi ska. Jacko försöker vända hemåt och jag lyfter rätt honom för att få honom att följa mig. En syn utan dess like kan jag säga! Men när vi väl kommer igång är han en fantastisk draghjälp till mig :)

Dagens runda blev i alla fall en 5,5 km lång blandning av promenad och löpning. Vågade inte gå ut alltför hårt då de senaste två veckorna bestått av halsont och huvudvärk fram och tillbaka. Det kändes i alla fall hur skönt som helst att få komma ut ordentligt och röra på sig. Humöret halkar rätt långt ner i botten när jag inte tränar vilket gör mig rätt odräglig att ha att göra med! Hoppas därmed att jag kan få hålla mig frisk nu!